I sommar inför familjens Kinaresa visste jag att det skulle bli många långa flyg- och biltimmar så jag tänkte att jag måste ha med mig något att läsa under dessa. Med det bestämt traskade jag över till min bokfanatiker till storasyster och bad henne välja ut något hon trodde jag skulle gilla, och efter lite grävande i hennes gigantiska bokhylla drog hon fram en bokserie av Maria Gripe: "Skuggan över stenbänken", "...Och de vita skuggorna i skogen" och "skuggornas barn". Jag tog med mig alla tre för säkerhets skull, man vill ju inte riskera att sitta där utan något att göra medan resten av familjen läser eller diskuterar fysik på KTH-nivå.
Jag hade inte förväntat mig att böckerna skulle vara så spännande och så svåra att slita sig från när min syster först berättade om handlingen, och inte ens nu när jag försöker kan jag berätta den i stora drag och samtidigt få det att låta läsvärt, så jag skippar det. Jag tror att det är mycket språket Maria Gripe använder sig av som får en på helspänn så fort något är på väg att hända, och jag tycker böckerna är mycket läsvärda. Jag rekommenderar serien men jag vill bara förvarna eventuella läsare, eller snarare tipsa om att läsa alla tre, för det sker lite utav en upptrappning hela tiden. Den tredje boken är alltså bra mycket mer händelserik och laddad än den första!
Hadehej mina vänner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar